Stormen

Bleknande.
Snabba droppar, snabbare.  
Stilla stormar genom natten.  
Långsamt blundande.  
Regn är bara vatten.  
Trötta ögon undrande, de rör din tysta skepnad.  
Du märker inte av mig, jag märker utan tvekan.  
Trots att jag fått ut dig, så finns du kvar här inne.  
Utan namn och röst, även efter letan, så satt du ändå där, renad från mitt sinne.  
Fötter vadande i ditt dränkta minne.  
Händer fumlande efter nån som en gång fanns.  
Plötsligt hörs ett dundrande.  
Tiden ger distans.